Category Archives: Bosse-tankar

Föredraget ”Att leda en kör”

BJ_URPlayBosse Johanssons föredrag, ”Att leda en kör”, där han bland annat har med sig klingande exempel i form av fyra (unga) Körtanter, finns att titta och lyssna på via UR Play, i kanalens serie UR Samtiden.

Så här presenteras programmet:

Att inspirera och ge stöd är bland det viktigaste när man ska leda en kör. Bosse Johansson har lett flickkör på Adolf Fredriks musikklasser sedan 1971. Här berättar han om hur gör för att få fram sitt budskap.

Inspelat 13 maj 2013 på Hilton Slussen.
Arrangör: Paulsson and Partners AB.

 

Programmet ligger kvar t o m lördagen den 1 juli 2018.

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar, Senast noterat

Hur bra är en kör, egentligen?

Den frågan kan inte ens en musikrecensent på finaste tidningen besvara. Det är bara vi i kören som vet. I förhållande till hur det lät för en månad sedan, i förra veckan, på generalrepetitionen…

Vad är det som gör att en kör utvecklas och blir bättre?

Svaren är många. Sånglektioner, gehörsövningar, körturnéer. Eller glass i pausen.

Javisst är det viktigt, men efter mina 38 är med Adolf Fredriks Flickkör är jag övertygad om att det är ”den goda musiken” som utvecklar en kör. Musiken som man kan växa i.

Kontakten med begåvade tonsättare är en annan framgångsrik utvecklingsfaktor. Det är dessa tonsättarmöten som tvingar oss till nya och spännande upptäckter, som lär oss hitta nya områden i musiken. Tonsättare som ibland får oss att göra det omöjliga. Ständigt nya klanger och uttrycksmedel; från viskningar till rop.

 

Vad är konstnärlighet?
Att aldrig slå sig till ro; att aldrig nöja sig med tidigare framgångar (de hann bli många för Adolf Fredriks Flickkör); att aldrig vila på lagrarna, att alltid söka nya vägar för att bli ännu bättre – detta är den djupaste av konstnärlig drivkraft.

Den drivkraften finns hos flickorna. Jag märker det tydligast i att de utsätter sig för många och långa repetitioner.

 

– Bosse-tankar inför bl a en konsert med enbart uruppföranden (fyra stycken i en och samma konsert!).


Bläddra i konsertprogrammet för F.f.g-konserten › 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar

Boken

Bokomslag_Bosse och hans FlickkörsvärldBosse och hans Flickkörsvärld

Om alla de fantastiska och framgångsrika åren med en av världens bästa flickkörer.
En presentation av Bo Johansson och hans skapelse, Adolf Fredriks Flickkör.

Boken utkom till Bosses stora tack- och avskedskonsert i Stockholm den 22 januari 2011.

 

Legendarisk redan under sin aktiva dirigenttid för Adolf Fredriks Flickkör har Bosse Johansson satt  outplånliga avtryck i såväl svensk som internationell barn- och ungdomskörsvärld.

Som oförtröttlig musikpedagog och dirigent har han vid Adolf Fredriks Musikklasser visat tusentals unga människor musikens innersta väsen och inneboende kraft. Med naturlig och unik insikt i barns förmåga att tro på sig själva och göra det omöjliga, har han gett sina elever och korister stabila fundament för livet.

Här beskriver Bosse en del av sin musikpedagogik och sin syn på hur unga fostras i aktiv musikalisk kommunikation. Ett 90-tal dirigenter, musikpersonligheter, elever och flickkörskorister ger dessutom sin bild av hur Bosse Johansson under nära 40 år har präglat körliv över gränserna och gett så många sångare och dirigenter livsavgörande insikter.

 

Innehåll:

Allas röst har lika värde

Bo Johansson i korthet

Några prismotiveringar

Kör-pianister – finns sådana?

Inte bara yta

Dessa gränslösa tjejer

Röster om Adolf Fredriks Flickkör

Varför låter det som det låter?

Körvärlden beskriver Bosse Johansson – 54 röster från hela  världen

Släppa ut livet genom strupen (Åsa Plesner)

Cd-skivor med Adolf Fredriks Flickkör

Fler cd-skivor med Adolf Fredriks Flickkör

Pianisten – med sången som ledstjärna

Ur flickkörshjärtans djup

Ett dussin sångerskor… (Yvonne Nenander)
– Jeanette Köhn
– Henriikka Gröndahl
– Sara Isaksson
– Erika Sunnegårdh
– Emily McEwan
– Beldina Malaika
– Marie Arnet
– Lotta Ahlin Lydell
– Katija Dragojevic
– Emilia de Poret
– Katarina Henryson
– Emilia Rydberg

Vi blev bombhotade under genrepet

Får fortfarande julkort från Japan

Det var många raka toner utan gliss

Flickkorister i två generationer

Nuvarande flickkorister skriver om sin (älskade) kör

Om körsångens betydelse för hälsan – en biologisk betraktelse  (Töres Theorell)

Åren med Adolf Fredriks Flickkör 1973 – 2010/11

Priser och utmärkelser

All världens körtanter från 1972 – 2010

Adolf Fredriks Flickkör, medlemmar 2010 – 2011

 

Idé, texter, redigering och sammanställning: Per-Åke Byström
184 sidor, limbunden. Pris: 140:- + porto/emballage (45:-)

Kan beställas här:
email hidden; JavaScript is required

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Adolf Fredriks Musikklasser, Allt annat kring Bosse, Böcker & skrifter, Bosse-tankar, Flickkörens start, Sagt om Bosse

Varför låter det som det låter?

Dagens samhälle är omusikaliskt och icke-vokalt! Går det att skapa en körklang i denna splittrade och stressade miljö, fylld av så många olika ljud och intryck?

Jag skulle vilja att varje lektion i skolan började med två minuters total tystnad, där eleven vet att hon/han inte kommer att få någon instruktion, eller någon fråga – utan bara får vara för sig själv. En liten stund av vila med möjlighet till mental avkoppling. Det är ur denna tystnad man därefter kan starta en lektion med fokus på det innehållsmässiga.

Tystnaden är en förutsättning för musicerandet.

Repetitionen kan börja:

Blunda – lyssna på tystnaden – koppla av – tänk på något positivt.

Sjung på ”m” i svag nyans – gärna lite nasalt. Stå upp i aktiv sångarställning; gärna ”face to face”. Flytta dig i rummet – byt sångkamrat!

Sjung i talregistret och lär koristen att det förmodligen tar cirka 5 minuter att hitta körsoundet.

Stressa inte!

 

De flesta sångare sjunger för ”privat” utan känsla för sångkamraten till höger eller vänster. I vår kör har vi inga hemligheter. Sjung ”face to face”, det stärker existensberättigandet.

I denna situation kan du som körledare fråga: Öppnar din kamrat munnen? Andas hon rätt? Textar hon tydligt? Etc.

Det skapar en trevlig stämning när eleverna får avgöra vad som är rätt och fel; inte läraren/dirigenten. Eleverna är trötta på vuxenförmaningar En kollektiv vi-känsla skapas.

Öka så småningom omfånget utanför talregistret. Sjung t.ex. memoria semiramis för att forma samma vokalfärg. Det räcker inte att sjunga samma ton för att det ska bli rent – du måste sjunga med samma vokalfärg.

Låt sångarna sjunga på valfri ton med bibehållen tonbildning (cluster).

När du senare sjunger ett nutida körstycke kan du hänvisa till denna övning.

 

Läs fortsättningen i boken ”Bosse och hans Flickkörsvärld” ›

Bokomslag_Bosse och hans Flickkörsvärld

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Det krävande Flickkörslivet

 

Det är krävande i Flickkören, och roligt. Stämningen och umgänget är genuint och har skapats av flickorna själva, därför är de också rädda om ”sin” kör. Denna harmoni är en grundförutsättning för ett musicerande på högsta nivå.

Min uppgift innebär idag någon sorts samordnande funktion, att få dessa starka individualister till en musikalisk tanke och handling. När detta lyckas i ett dynamiskt kraftfält blir den musikaliska effekten mycket slagkraftig. Självklart måste dessa starka intryck påverka flickorna mer än vad både de och jag vet.

Att som 12-16 åring få utveckla sitt största intresse i ett växthus med den perfekt sammansatta myllan är ett idealförhållande. Parallellt med den musikaliska utvecklingen sker också en social.

Samhället skulle se annorlunda ut om fler i den uppväxande generationen fick utveckla sin speciella talang. Självkänsla och egenvärde har stora möjligheter att skapa positiva värderingar och generositet.

 

 

Självförtroende är värdefullt i många sammanhang. Idag träffar jag flickkörskorister i Radioorkestern eller i Hovkapellet, som sångsolister i konserter av olika slag, på operascener och naturligtvis i alla förnämliga körer som vi har i Sverige. När musiken har fått en riktig beröringspunkt blir man drabbad för livet!

Men idag är bara början.

En flickkörledares önskelista innehåller repetitioner på skoltid på förmiddagen när alla är utvilade, en specialtjänst som dirigent, en musikinstitution som ansvarar för verksamheten, medel att köpa alla nya dyra noter, flickkör som specialklass i Adolf Fredriks Musikklasser, med mera.

 

– Ur Bosse Johanssons bidrag ”Vi flickor” i jubileumsboken Adolf Fredriks Musikklasser 1939–1989, utgiven till skolans 50-årsjubileum av Adolf Fredriks Musikklassers Föräldraförening.

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar

Kraft från sången

”Det kunde vara frestande att beskriva Bosse Johansson som en glad mysfarbror.

Men då har man missat det mesta bakom den intensiva blicken, den framåtlutade hållningen i samtalet; hans obändiga vilja, envisheten, tilltron, de höga kraven.

Han har undervisat mer än 4 000 elever, varav 500 tjejer i Flickkören, genom åren. Han går in för sin uppgift med djupaste allvar.

Men när man talar med elever och föräldrar så kommer det förr eller senare: Bosse är så kul. Nej, han använder inte humorn medvetet, säger han.

– Men jag har roligt själv och då tar jag lätt till humorn. Det ligger för mig.”

Ett avsnitt ur den stora Söndagsintervjun SvDs Jenny Leonardz gjorde med Bosse Johansson i december 2007. Och på ett annat ställe i artikeln:

”Tillit är en grundsten för Bosse Johansson; att kliva ner från piedestalen och mötas på riktigt, att påverka ungdomarna och låta sig påverkas av dem.

– Ger man dem de rätta förutsättningarna då vill de också göra sitt bästa. Han kallar mekanismerna ”rätt enkla”: lita på dem och de litar på dig, lyssna och de lyssnar på dig.

– Mitt i stojet och glammet så känner jag att de har den högsta respekt för min yrkesutövning, de förstår att jag kan det här och att jag vill någonting med dem.”

 

Vill du sedan veta hur det gick till när världens största luciatåg blev till – det som utvecklades till luciakonserterna i Globen – berättar Bosse om detta, också, i Söndagsintervjun.

 

Läs gärna hela artikeln – Kraft från sången – här (pdf) ›

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar, Övrigt, Pressklipp, Sagt om Bosse

Barn kan – och kan nå hur långt som helst

Adolf Fredriks Flickkör är en av världens främsta ungdomskörer. Men körtävlingar har de slutat med. De har varit med i alla de stora ”och alltid kommit bättre än tvåa”.

– De är otroliga, det verkar inte finnas någon gräns för vad tjejerna kan klara.

 

Bosse Johansson tror att det går att uppnå samma resultat med de flesta barn bara man börjar i tid. Han ser körsången som grunden till ett humant samhälle. Alla räknas, alla röster har lika värde.

Men han ser att det skapas en ny sorts ensamhet i dag och drar slutsatsen att körsång behövs mer än någonsin. Inte i stället för annan musik, nej barnen kan älska körsången och plugga in något annat i öronen efteråt. Men för att man lär sig umgås.

Därför blir han… han letar efter synonymer till förbannad, men okej, förbannad på sådant som motarbetar allt detta, som Idol och liknande.

– Vi har rätt mycket emot i sådana program. Vi vill ge alla barn möjlighet att erövra starka upplevelser. Och det görs varken med utslätad kommersiell musik eller förnedring.

 

Han kan inte förstå att politiker inte inser att körsång är en billig investering, i stället för att försvåra för musiklärarna i skolan och för Kulturskolan.

– Att jag tjatar om detta förstår jag att folk börjar tröttna på. Men det finns ju vetenskapliga belägg för att vi mår bra av körsång.

 

Ur SvD söndag 23 december 2007. Text: Jenny Leonardz

 

”Kraft från sången”; Läs hela artikeln här (pdf) ›

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar, Övrigt

Ge oss tid!

På många håll måste en attitydförändring ske från dem som bär ansvaret för den uppväxande generationen.

Tid för individen skapar en identitet och ett självförtroende hos koristen som i förlängningen ger ett humanare samhälle. Vi grundlägger erfarenheter där alla lär sig att ta ett gemensamt ansvar för samhällsutvecklingen och inte förlitar sig på de högröstade (de som sjunger starkt) och de högpresterande (notläsarna).

När jag som sångare vet att min körledare räknar med mig och att jag behövs för att samklangen ska bli den rätta, då uppstår också det rätta Flickkörssoundet. Då får också ledaren uppleva att närvaron blir 100–procentig.

Man mår bättre när man räknas och körsången skapar den känslan!

 


Ur boken Bosse och hans Flickkörsvärld, kapitlet ”Allas röst har lika värde”
Om boken > 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Individens drivkraft – dynamiken i en grupp

– Om man vill förstå individens drivkraft och dynamiken i en grupp är kör överlägset, säger Bosse Johansson i en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet skriven av Agneta Lagercrantz (dec 1997).

– Det är lika viktigt att respektera rösternas olikheter som att vi ser olika ut. Rösten är en identitet och allas klangfärg behövs.

– I en kör har allas röst bokstavligt lika värde. Jag vet exakt var var och en skall finnas i sammanhanget. Att läsa noter snabbt eller kunna sjunga starkt är oväsentligt – det är känslan av att vara lika värdefull som någon annan i kören som räknas.

Av samma skäl försöker Bosse Johansson undvika att lyssna bara på de högljudda och vältaliga. Han vill vara varsamt lyhörd för de lågmälda och fåordiga.

 

När det gäller gruppdynamiken återkommer han till känslan av gemenskap. Tack vare den kan han märka när något händer en tusendels sekund – något det gäller att fånga och bygga vidare på.

– Gruppdynamiken är en fantastisk kraft, säger han. Psykiskt kan jag vara helt utmattad efter en konsert.

Han talar om att lyssna på de lågmälda, att allas röst har lika värde, att det är viktigt med kamratanda.

 

Det gäller att vara demokratisk. Ibland kan det vara en tidsödande process och kännas påfrestande.– men han vill stå emot lockelsen att fatta besluten själv, körledare som han är …

– Jag måste vara lyhörd för hur koristerna vill ha det. Om de kan känna att jag bryr mig om vad de tycker, att de får uppskattning och respekt för sina åsikter, blir de delaktiga i processen. Det har ett mycket större värde ifall gruppen kommer fram till resultatet och inte bara jag. Det skapar ett inre ansvar.

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar, Pressklipp

Ledarens uppgift

Vi har olika utseenden. Titta dig omkring, ingen är lik Bosse. Det unika utseendet är en mänsklig rättighet.

Alla sjunger med olika röster, ingen sjunger som Bosse. Olika röster är en mänsklig rättighet. Du är unik! Ingen i hela världen ser ut och låter som du.

I den stund du tar vara på din unika talang och sjunger aktivt, är du också som allra bäst utifrån dina förutsättningar. Då blir du en person att räkna med.

 

Ett stort problem i dagens samhälle är tappade självförtroenden. Arbetslöshet, svaga resultat i skolan, bristande uppmärksamhet eller uppskattning från de personer du har omrking dig etc.

Politiker borde se och förstå betydelsen av att satsa på körsången i Sverige. Inte därför att det är så kul, utan därför att körsången ger individen insikter om våra olikheter och att olikheterna behövs.

 

Givetvis är det en ledaruppgift att få en grupp att fungera. Det är en självklar ledaruppgift att som kördirigent intressera mig för individen. Att få alla att känna sig sedda och behövda. Inte bara notläsarna och de högröstade (gäller i överförd betydelse även i hela samhället). ”Att få de små att känna sig stora”.

Om du är en ledare som älskar att ha makt och bestämma över en grupp, är du antagligen en dålig ledare.

 

Läs fortsättningen i boken ”Bosse och hans Flickkörsvärld” ›

Bokomslag_Bosse och hans Flickkörsvärld

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Se upp till barnen!

Alla har behov av, oavsett ålder, att bli tagna på allvar.

Varje ålder under uppväxten är en fulländning i sig själv. Jag gör unika saker, just för att jag är exempelvis 8 år eller 10 år. Något som aldrig kommer tillbaka.

Har jag den inställningen är vuxenvärlden inte längre något hägrande mål i livet. ”Vänta bara, lille vän, när du blir lika gammal som jag så förstår du bättre” borde förbjudas i dagens pedagogiska skola.

Vuxna har vi väldigt mycket tid att vara.

Men att sjunga diskantkör i ett häftigt stycke av Karin Rehnqvist eller Jan-Åke Hillerud  har sin begränsade tid, innan målbrottet och finnarna kommer.

Det är när vi vuxna ser upp till barnen –  inte ner – som vi kan räkna med att få förtroende. Ömsesidig respekt i ett gemensamt intresse.  Ansvar för resultatet/konserten.

Jag har under alla år aldrig blivit besviken i situationen när jag ställt krav. Varje mentalt fungerande person vill ha krav på sig. Här har vi pedagoger en stor uppgift att stimulera våra elever på alla nivåer.

Törs vi? Eller har vi som musiklärare förväntan från elever och föräldrar att vara underhållare?

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Sing together!

I kompendiet ”Sing together” har Bo Johansson sammanfattat det mesta av sina erfarenheter i arbetet med barn, ungdomar och musik. Kompendiet har de senaste 15 åren använts och spridits på kördirigentträffar, seminarier och vid workshops över hela världen.

Originalversionen är på engelska och har översatts till tyska, franska, baskiska, spanska, slovenska, mandarin, ungerska, estniska, lettiska, italienska, finska, danska, norska.

På 16 A4-sidor ryms många tänkvärdheter, bland annat dessa slutord:

The best way to prepare for life from the time you are born is to sing together with others and develop these properties. This is why your responsibility as a choir leader is so great, not just for your choir, but as a conscientious builder of our society – and how are we to get our well embedded politicians to understand this…?

To those of you who live in the world of children’s choirs I will say: Get down off your pedestal. Allow yourself to be moved by the dynamics contained in your group. Set creativity free and give yourself the chance to be amazed by the unreserved joy which can only be found in singing children when they have complete freedom.

 

Rubriker i kompendiet Sing together:

– New music liberates our senses

– All voices are equally valuable

– About The Adolf Fredrik’s Girls’ Choir

– Choir schools in profile: The Adolf Fredrik’s Music Classes and The Stockholm’s Musikgymnasium

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Adolf Fredriks Musikklasser, Bosse-tankar

Why a choir concert?

Or: Sing by heart!

 

Why do we sing? Obviously because it’s fun.But also so that the audience will appreciate what we do.That is why the musical communication between choir and audience is very important! Sing by heart!

The bad example is when the choir enters in two straight lines with serious and solemn expressions.They lift up their music at exactly the same time when the conductor gives the sign (often this is the only co-ordinated event in the concert) and sing 4 bright and cheery songs. They take the applause with a serious faces and leave the podium in two perfect lines. This situation cannot create contact with the public.

When we have a concert we have to think about the audience. It’s for the audience we are singing. So, sing by heart!!!

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Akademi-anförande

BARNKÖRLEDARE
– amatör eller professionell?

 

– Vilket yrke har du, Bosse? var frågan vid en tillställning för många år sedan.

– Jag är dirigent, svarade jag.

– Så intressant; och vad heter orkestern?

– Nej det är ingen orkester, jag är kördirigent.

Intresset svalnade hastigt hos den frågande, som i alla fall artigt försökte hålla uppe intresset genom att fråga efter namnet på den kammarkör jag var dirigent för.

– Nej det är ingen kammarkör – jag är dirigent för en barnkör.

Nu hade intresset svalnat till noll.

 

Inte är man dirigent för en barnkör?

Kan en barnkörledare vara professionell?

Som en parentes, och med ett leende på läpparna, konstaterar jag att i Akademien är jag körledare medan mina kolleger i samma genre tituleras kördirigenter. Jag uppfattar detta som mycket hedrande. Jag ska förklara!

 

Jag upprepar frågan: Kan en barnkörledare vara professionell i sin musikutövning? Eller är barnkörledare en sorts fritidsledare med i bästa fall akademisk musikutbildning från musikhögskola?

 

Vilka fördomar har vi egentligen, och vilka traditioner har vi i vårt vuxna förhållande till den uppväxande generationen?

 

Jag har levt hela mitt yrkesverksamma liv i barn- och ungdomsvärlden. Jag har varit musiklärare i Adolf Fredriks Musikklasser i 32 år. Ett av skälen till att jag inte bytt arbetsplats är att jag inte hittat något bättre jobb. Krävande, kreativt och konstnärligt. Jag har lärt mig mycket under dessa år i nära kontakt med dessa musikaliska ungdomar som befinner sig i den bästa åldern i livet. Det är givetvis ett privilegium att efter 32 år som musiklärare tycka det är kul att gå till jobbet.

 

Jag ska här redovisa några iakttagelser samtidigt som ni ska få lyssna på en liten ensemble ur Adolf Fredriks Flickkör. Normalt är vi 41 flickor i denna kör som jag grundade för 30 år sedan. En kör som förra året som första kör av Rikskonserter och FöreningsSparbanken blev utsedd till ”Årets Kör”. (Ett överraskande val i detta vuxenkör-land. Kanske ett första steg in i det förmyndande musiklivet).

Äntligen en bekräftelse på att också en barn- eller ungdomskör räknas in i ett medvetet konstnärligt sammanhang.

nvalet av undertecknad i Akademien ser jag på samma sätt. En viktig markering i det världsberömda svenska körlivet.

 

Musikalisk kommunikation

Adolf Fredriks Flickkör ska nu framföra Värmlandsvisan i arrangemang av Jan-Åke Hillerud.

 

Som professionell lyssnare har du nu antagligen bildat dig en klar uppfattning om vilka vi är. Söta flickor i sina fina kördräkter, som sjunger hyfsat rent med lagom artikulation och någorlunda samtidigt. Kanske har du redan nu slutat att lyssna med inneörat när vi sjunger nästa sång. Du har ju bildat dig en uppfattning om hur vi låter.

 

Därför är repertoarvalet viktigt när vi försöker skapa musikalisk kommunikation mellan utövaren och lyssnaren.

 

I vårt moderna samhälle bildar vi oss ofta alltför snabbt uppfattningar om nya företeelser vi kommer i kontakt med. Dagens samhälle i sitt uppskruvade tempo är omusikaliskt.

 

Det är nämligen så att om du tar dig tid att lära känna insidan av din medmänniska så är vi alla lite söta: ”även du är hjulbent, har stor mage, uppåtstående näsa, små bröst och kliande eksem”. Denna livsfilosofi av en tonåring har akademiledamoten Fru Rehnqvist tonsatt:

(Adolf Fredriks Flickkör framför: Stora fötter)

 

Vems är felet när kören i skolan och kulturskolan hastigt håller på att dö ut?

När intresset svalnar för den s.k. seriösa musiken och när det blir svårare och svårare att rekrytera utbildade musiklärare till grundskolan? När den kommersiella musiken får större och större plats i massmedierna? När hela nationen  sjunker ner i TV-soffan på lördagskvällarna för att följa det senast i musikväg?

 

Jag påstår: Massmedierna motarbetar den seriösa ungdomsmusiken genom att nästan aldrig uppmärksamma den.(det var så bra sagt att jag tar om; massmedierna motarbetar…)

 

Vi har den goda musiken

När våra licensmedel används att skapa plattform för en musiksort som inte överlever morgondagen, men som innebär att några få tjänar mer pengar än våra välutbildade och skickliga musiker någonsin kommer att tjäna. Den senare kategorin har dessutom 350.000 kr i studieskuld.

 

Varför blir vi upprörda och desillusionerade?! Vi kan inte hindra dessa krafter – låt dem hålla på, men vi måste lägga vår kraft och energi på ett alternativ.

 

Vad har vi att sätta emot? Inte pengar – men vi har den goda musiken.

Tror vi i grunden på den kraften? Vi gör ju inte så mycket mer än blir lite ledsna för att vi inte är uppskattade nog.

 

Har dagens musiklärare tilltro till den goda musiken (vad den goda musiken är skulle vara en förolämpning att förklara i denna suveräna församling) eller har man endast tilltro till datorer, syntar och samplingseffekter och populärmusiken i rädslan över att inte bli populär.

 

Att skapa lusten för musicerandet

Självklart handlar allt detta om en ledarfråga – en musikledarfråga.

Min livsuppgift i grundskolan är att motarbeta den s.k kommersiella musiken.

Att ge ett alternativ till den dagsländeaktiga skräpmusiken. När mina elever får sjunga musik av t.ex. J.S.Bach får de musik i kroppen som aldrig går ur.

Det känns tryggt som pedagog att vara övertygad om detta.

 

Vi s. k. vuxna misslyckas inte sällan i vår attityd till den uppväxande generationen. Vi lyssnar med ett överseende leende när en 10-åring spelar Chopin på sitt barnsliga sätt. ”Vänta bara, när du blivit så stor som jag så kommer du att förstå hur man spelar Chopin”. Och barnet tänker: OK, jag spelar så här så att min lärare blir nöjd, sedan spelar jag på mitt eget och fina sätt när jag kommit hem. Så ska det låta! Vem har egentligen rätt att bestämma hur det ska låta?

 

Jag påstår att varje ålder i den uppväxande generationen är en fulländning i sig själv. Som 7-åring gör man saker för att man är just 7 år. Inte 6, eller 8 år.

Det kan inte vara något mål i sig själv att bli vuxen.

 

Vi måste lyssna och lära oss att ta vara på den dynamik som finns i barn och ungdomsvärlden. Innan våra unga musiker har kommit på att det ”är svårt med musik”. Den inställningen ska vi pedagoger hålla dem ifrån så länge som möjligt. Det handlar om att skapa lusten i att musicera. Att lära oss att se upp till barnet – inte ner. Att försätta oss i ett grodperspektiv.

 

 

Allas röst har lika värde

Rösten är ju lika mycket en individs identitet, som utseendet är. Jag har rätt till mitt utseende och samma självklara rätt till min röst. Därför kan inget bättre än sång och körsång bygga upp självförtroendet hos en individ.  Därför har körsången stor betydelse också som social företeelse. Därför behövs körsången mer än någonsin idag.

 

Vi har i dagens samhälle alltför många tappade självförtroenden.

Sjung mer!

 

(Var och en i kören sjunger varsin takt av Uti vår hage)

 

Du hör att flickorna sjunger med olika klangfärg – det är deras identitet. Just för att de sjunger med olika klangfärg kan jag skapa en kolorit och ett sound som är typiskt för Adolf Fredriks Flickkör.

 

Om alla sjunger med samma timbre skulle det inte låta lika intressant. Detta skapar ett självförtroende hos var och en. Jag är unik – det finns bara en som sjunger som jag i hela världen. Det innebär i sin tur ett ökat existensberättigande. Jag är något! Jag behövs! Bosse räknar med mig.

 

Med denna inställning frigör jag en enorm musikalisk kraft. Där alla förstår att de är viktiga. Att det inte bara är de högröstade och dominanta som räknas.

 

(Flickkören gör en improvisationsövning)

 

– Alla sjöng rätt.

Vilken härlig replik till min ensemble i en övning som stärker självkänslan. Jag klarar min uppgift utan hjälp av den som sitter till vänster eller höger om mej.

 

Allt jag pratar om handlar förståss om en ledarfråga. Eller kan man säga dirigentfråga? Jag är inte säker.

 

Det avgörande är vilken attityd jag har som ledare till musiken och de utövande.

 

Förtroende ger förtroende

Oavsett om jag skulle repetera med Radiokören eller med Adolf Fredriks Flickkör, skulle jag repetera exakt likadant. Slutresultatet (om det finns något sådant i en konstnärlig process) skulle ta olika lång tid, men tillvägagångssättet är det samma. Det handlar om att ta den utövande personen på fullt allvar. Att skapa en känsla, oavsett ålder, att det här är något viktigt (den musikaliska frasen får inte slarvas bort).

 

Det är genom att visa på den goda förebilden som jag får respekt.

 

När jag ger förtroende får jag förtroende tillbaka.

Koristen kanske tänker: Tror Bosse att jag klarar detta, ska jag inte göra honom besviken.

 

Det är när jag själv tror på musiken som eleverna tror på musiken. Oavsett svårighetsgrad och genre.

 

Vi pedagoger har ett mycket stort ansvar i valet av den musik som vi väljer och utövar med våra elever. Ett ansvar att välja musik av bestående värde. Som, så att säga, tål att övas på. Att studenterna vid musikhögskolorna får lära sig en attityd till musiken som innebär att musiken blir till ett läroämne av samma vikt som vilket annat ämne på schemat.

Underhållningsgenren klarar sig ändå!

 

Det är med förvåning jag ser hur ensembleledningsämnet på ett påtagligt sätt skärs ner på musikhögskolorna. När den vokala ensembleledningen vid flera musikhögskolor inte längre har någon central plats i utbildningen och när sången på vissa orter inte ingår som en självklar del i antagningsprovet. Vad gör Kungl. Musikaliska Akademien?

 

I den situationen är det väldigt naivt att vara förvånad över att skolkören försvinner. Det håller på att bli tyst till och med på Luciadagen i grundskolan!

Barnen vill, men var finns musiklärarna och vilken kompetens får och har de?

 

Det är bara när vi tar musiken och musikpedagogiken på allvar som vi kan kräva att bli tagna på allvar.

 

 

Jag är givetvis stolt över min klokhet av valet att ägna mig åt den uppväxande generationen. Där nyfikenheten finns. Där spontaniteten och den ohejdbara musikglädjen finns. Det är då den musikaliska frasen lyfter till oanade höjder.

 

Den situationen kan aldrig instrueras fram. Den infinner sig i inspirerande och inte sällan oväntade ögonblick. Då gäller det som ledare att fånga det ögonblicket och bygga vidare på det.

Jag tror det kallas att musicera.

 

 

Jag vill slutligen gratulera Kungl. Musikaliska Akademien till invalet av undertecknad.

Inte till min person i första hand, men till invalet av en barnkörledare.

En ledare som fungerar bäst mitt i processen. En så krävande process att man måste vara professionell för att få vara med.

 

Som avslutning:

Det är inte minst under våra turnéer utomlands vi lärt oss att uppskatta den svenska folkmusiken. Vi avslutar med att sjunga ett arrangemang av akademiledamoten Herr Samuelson: Näckens polska.

 

– BO JOHANSSON

 

Leave a Comment

Filed under Bilder, Bosse-tankar

I dirigentens huvud

Förebilder

Det är bara när vi tar musiken på allvar som vi kan kräva att bli tagna på allvar. Inget är så viktigt för en ledare som att skapa positiva och goda förebilder. Detta gäller i arbetet för alla åldrar – men inte minst för dem som är ledare för den uppväxande generationen.

Jag är övertygad om

att träning i samverkan, att ha respekt för varandras olikheter, att visa solidaritet och lojalitet är det viktigaste för morgondagens samhälle om vi ska kunna leva i fred med varandra.

Den bästa förberedelse du kan få i livet från det att du föds är att sjunga tillsammans och att utveckla dessa sångens möjligheter.

Alla sjunger rätt

Jag har goda erfarenheter av att när en elev fått improvisera, sjunga cluster etc, blir hon orädd när hon sedan läser den traditionella musiken. Den gamla musiken får hjälp av den nya musiken och den nya musiken klarar sig inte utan den traditionella musiken. I ett cluster (där alla sjunger rätt) kan självkänslan byggas upp.

Unikt

På samma sätt som du har en mänsklig rättighet med ditt utseende har du samma självklara rätt att låta som du gör med din röst. Du är unik!

Det är här vi kan skapa frimodighet och få koristen att lita på sig själv och därmed sjunga med rätt attityd. 50 % sjunger bara med halv röst eftersom de är rädda för notbilden och all akademisk tradition som körledare genom alla tider på ett auktoritärt sätt skapat

Rösten är en viktig del av en persons identitet. Glöm inte bort att du är unik. Det finns bara en i hela världen som just du!

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar