Category Archives: Senast noterat

Bosses sista Ave Maria

Den 10 maj 2017 – ett år sedan Bosse Johansson lämnade oss.

För väldigt många lever hans minne mycket starkt och tankarna är varma, glädjefyllda, med stor respekt och tillgivenhet för allt denne kördirigent och pedagog så generöst förmedlade.

Här några minnesbilder av Bosses lika långa som unika arbete med den ensemble som var Bosse och som kom att bli stilbildande för en hel körvärld: Bosse och hans flickkörsvärld.

Musiken är Gustav Holsts Ave Maria och framförandet är det sista av detta åttastämmig körverk som Bosse dirigerade. Det hände vid hans grandiosa tack- och avskedsföreställning den 22 januari 2011. Sångarna är Adolf Fredriks Alumni-Flickkör, dvs drygt 300 korister som varit medlemmar i Adolf Fredriks Flickkör under åren 1972 till och med 2010.

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Bilder, Senast noterat

Det blir en Bosse-brunn i Etiopien!

Bosse hade ett starkt engagemang för människorna –  och speciellt barnen – i de fattigaste delarna av Etiopien. Detta visade han tillsammans med sina körtanter genom att låta konsertintäkter gå till olika projekt i Etiopien; en barnklinik till ett stort sjukhus i södra Etiopien, ett brunnsprojekt i Tigray i norra Etiopien.

Därför var det alldeles naturligt för Bosses familj att låta minnesgåvor helt gå till ett nytt hjälpprojekt i mellersta delen av Etiopien. Det handlar om brunnar i Amhara-regionen.

 

Bosse-brunnen_Amhara

 

En brunn i Bosses namn

Om de insamlade medlen till Bosses minne nådde $9,000, skulle också brunnen få Bosses namn. I början av augusti hade $9,004 – ungefär 76,900 kr – strömmat in, åtföljda av hundratals tacksamma hälsningar och ord från Bosses många vänner, släktingar, korister, elever …

Bosse-brunnen kommer att förse människorna i trakten med rent vatten för första gången och i många år framåt och därmed förbättra deras hälsa och livsvillkor.

Barnen kommer att få en chans att hinna gå i skolan i stället för att leta efter vatten. Kvinnorna får också möjlighet att ägna sig åt andra sysslor, som kan ge extra inkomster till familjen.

 

Du kan fortfarande bidra

Insamlingen stänger inte med att det höga målet har nåtts, utan pågår ännu ett tag. Vill du vara med finns alla uppgifter om projektet och hur du sänder en slant med din hälsning på webbplatsen för A Glimmer of Hope (den organisation som administrerar och genomför dessa projekt).

Till A Glimmer of Hope

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Allt annat kring Bosse, Senast noterat

Minnesprogram om Bosse i Sveriges Radio

Filadelfiak+BGF_22jan-300x244Måndagen den 20 juni 2016 kl 19.03 sänder P2 Live ett minnesprogram om Bosse Johansson. Det är den storstilade avslutningskonserten från januari 20111 – Bosse Grand Final! – som återutsänds. Programmet inleds med att programledaren Sofie Almroth gör intervjuer med ett par flickkörstanter av olika årgångar.

Länk till Sveriges Radio

Programmet finns för efterlysning i 30 dagar, dvs till den 20 juli.

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Senast noterat

Minnesord i Kungl Musikaliska Akademien

AFF_6juni10_DSC8504B

Tonsättaren, professorn i komposition, Bosse-vännen och samarbetspartnern för ny flickkörsrepertoar, Karin Rehnqvist, höll vid Kungl Musikaliska Akademiens sammankomst den 19 maj dessa minnesord över Bosse Johansson.

 

Kördirigenten, pedagogen och inspiratören Bo Johansson har gått bort. Han avled stilla i sömnen natten den 10e maj. Bo, alltid kallad Bosse, var verksam in i det sista. Veckan innan kom han hem från Neerpelt i Belgien, där han varit jurymedlem i en körtävling. Han var som alltid upplivad och glad när han befann sig i körsammanhang och ville berätta och diskutera.

Det är en centralgestalt, ett nav och en förnyare inom svenskt körliv som gått bort.

Hans påverkan inom hela vårt musikliv har varit och kommer fortsatt att vara enormt, då han under sina nästan 40 år som pedagog och körledare vid Adolf Fredriks Musikklasser undervisat drygt 4000 elever. Många är idag professionella musiker; instrumentalister och sångare, andra återfinns inom vårt fantastiskt rika amatörkörliv.

 

Adolf Fredriks Flickkör grundade Bosse 1972 och ledde den sedan i 38 år. Kören blev snabbt en topp-ensemble, känd för sin speciella klang och kreativa programsättning. Bosse och kören fick tidigt internationellt rykte, i början genom körtävlingar, något de snart slutade med eftersom de med Bosses ord ”alltid kom bättre än tvåa”. De blev istället inbjuden kör till symposier, konvent, och turnéer världen över, bland annat var de som första europeiska barnkör inbjuden till Kina 1998.

En konsert med Adolf Fredriks flickkör var alltid en upplevelse. Den var alltid konstnärligt intressant, utförd med briljans och den hade alltid charm. Den charmen utgick från Bosse!
Med 42 underbara och begåvade flickor är detta kanske inte så svårt tänker ni, men en kör är alltid oerhört präglad på sin ledare. En spegel.

En konsert var som sagt en upplevelse, likaså en repetition, där Bosse alltid lockade fram nya påhittiga sätt att angripa svårigheter. Ja, till och med uppsjungningsövningarna var ett äventyr: De syftade alltid till att frigöra, både individen och det sångliga. Cluster, sjunga egen tonart, eget tempo, stå ansikte mot ansikte med en körkompis i stället för i vanlig köruppställning mm. Bosse ville ha en kör av starka individer. Den sociala gemenskapen och det individuella är båda grunden till en bra kör. Dessutom ledde övningarna direkt in till den nya konstmusiken, som var Bosse stora intresse.

Hans recept för att skapa en bra kör var:
1. Man väljer bra repertoar. ”Den goda musiken” utvecklar en kör.
2. Man samarbetar med begåvade tonsättare som tvingar oss till nya och spännande upptäckter. Tonsättare som ibland får oss att göra det omöjliga, hitta nya klanger och uttrycksmedel; från viskningar till rop.

………

Själv mötte jag Bosse när jag som tjugoåring flyttade upp till Stockholm och började sjunga i Bromma Kammarkör, en blandad kör specialiserad på ny musik. Att få sjunga musik av Arne Mellnäs, Folke Rabe, P-G Alldahl, Charles Ives med många flera, att få möta den positiva kraftkälla som Bosse var öppnade nya världar och påverkade stort mitt kommande yrkesval. Bosse var möjljgheternas man. Han hade en slags finurlig humor, som alltid skapade nya vindlingar i hjärnan.

Bosse är upphov till att mycket musik skrivits! Hans nyfikenhet och uppmuntran inspirerade många tonsättare. Och han förde alltid ut svensk konstmusik på den internationella scenen; på konserter, masterclasses, på konvent, där han ofta ledde många sångare. Det var inga problem. Bosse nådde alltid fram till varje sångare med sin speciella förmåga till kontakt, sin speciella förmåga att locka fram det bästa hos var och en och tillsammans.

Vi jobbade många år tillsammans med Adolf Fredriks flickkör. Bosse var så uppmuntrande och nyfiken, och jag skrev mycket för flickkören, i den klangen kände jag mig hemma. Allt från en kort kanon på texten; Livet är ett tjolahejsan, men det bästa är nog kärleken, något som förresten kan stå som motto för Bosse, till Ljus av ljus för symfoniorkester och barnkör, uruppfört i Paris.

I början av 90-talet skrev jag Triumf att finnas till, till Edith Södergrans fantastiska dikt:
Vad fruktar jag?

Jag är en del av oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft,

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

( Det kunde också stå som motto för Bosse)

Det blev ett stort anlagt verk för flickkör – alldeles för svårt! Bosse och kören övade och övade och övade och när det till sist blev dags för uruppförande i Kungliga Musikaliska Akademiens Stora Sal, då gick det riktigt bra. Det var inte perfekt, men det var bra. Efteråt ursäktade jag mig för att det blivit så svårt, men Bosse tröstade:

– ”Inte alls, detta var jättebra för oss. De röstliga och musikaliska utmaningar du har gett oss kommer vi nu att ha med oss in i all annan musik vi sjunger framöver. ”

Så låg stycket nere en tid. Efter tre-fyra år tog Bosse upp det igen, och se! – då fungerade allt och kören framförde det lysande. I stort sett hela kören var då utbytt (sångarna är med från sitt sjätte till nionde skolår), men ändå var alla svårigheter övervunna. Stycket hade satt sig i kör-sångarnas gemensamma minne. Visst är det intressant?

Slutfrasen ”en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck” ska upprepas flertalet gånger. Över detta ligger i högt, starkt och väldigt utsatt läge en kulningsfras, som en solist ska sjunga. Det kräver stort mod, men också speciell teknik att sjunga detta. När jag hörde stycket då och då under flera år som stycket var ett repetoarverk, var alltid slutet förändrat. Bosse sa: – ” Du vet, det blev så populärt det där att kula, så jag har sagt att alla som vill får. Det blir fler och fler för varje gång.”

 

Bosses stjärna här på jorden har nu slocknat. Han sitter nu uppe i himlen på en stjärna och dinglar med benen. På en sidan sitter Eric (Ericsson), på den andra Gustaf (Sjökvist). De har det väldigt trevligt. De pratar och diskuterar, vinkar och blinkar ibland uppmuntrande ner till oss. De viftar naturligtvis. Och Änglakören är stor, den sjunger fantastiskt vackert – och även här får alla som vill kula!

– Käre Bosse, det blir lite tråkigare här på jorden utan dig, det blir det. Vi är många som sörjer, men mitt i sorgen finns också en stor glädje över vad vi fick vara med om genom dig. Tack.

Bo Johansson blev ledamot av denna akademi 1999.

 

Karin Rehnqvist
tonsättare
professor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm

 

 

 

2 Comments

Filed under Sagt om Bosse, Senast noterat

Farväl och tack med överjordisk körsång

Begravningsgudstjänsten för Bosse Johansson i Kungsholms kyrka onsdagen den 8 juni 2016 blev en lång, kärleksfull sångarhyllning till en älskad körledare, musikpedagog och mentor. 250 körsångare i Adolf Fredriks Alumni-Flickkör, Radiokören samt körklassen 9A+9B från Adolf Fredriks Musikklasser lyfte den vackraste körmusiken till nya höjder, som en hjärtats och musikens tribut till Bosses livslånga engagemang för körsjungandets kraft.

Medverkande vid den ljusa högtiden var pastor Åke Hedström, officiant; Adolf Fredriks Alumni-Flickkör med Christoffer Holgersson, dirigent; Radiokören med Peter Dijkstra, dirigent; Klass 9A + 9B från Adolf Fredriks Musikklasser med Anna Sievers, dirigent; Mattias Wager, domkyrkoorganist.

BJ_begravn-pgm_160608_omsl

 

Här är begravningsprogrammet  ›
(pdf)

 

 

 

 

En gåva till Bosse Johanssons minne kan ges via organisationen A Glimmer of Hope, vars insatser med att hjälpa barn i Etiopien låg Bosse varmt om hjärtat.

Läs om det senaste hjälpprojektet, där vi nu samlar medel för ett antal brunnar i norra Etiopien

 

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupil,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

 

Oh do not fear the darkness,
it is the home of light.
Had we no dark skies over us,
ne’er we’d see stars so bright.
Deep in our light ring of iris,
we have a pupil dark,
for darkness is what bright light
does trembling long to mark.
Oh do not fear the darkness,
it is the home of light.
Oh do not fear the darkness,
it is the core of light.

– Erik Blomberg, English translation by Linda Schenck

 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Allt annat kring Bosse, Senast noterat

Från Christoffer: Tack, tanter!

 

Bästa tanter!

Att i sorgen och saknaden av käre Bosse få uppleva en så fin, ljus, vacker och värdig begravning kommer finnas kvar i minnet resten av livet. Innerligt Tack för ert musicerande och engagemang inför och under begravningsgudstjänsten. Att få fortroendet att dirigera just er innebar mycket och många känslor…
Er sång och utstrålning var helt magnifik och allt kändes så tryggt. Tack.

Tack också Per-Åke för allt ditt enastående engagemang och arbete för Bosse, hans flickkörsvärld och alla tjejer du mött genom åren.

Ta hand om er.

Med önskan om en skön och härlig sommartid!

– Christoffer Holgersson

BJ_blomma4_gläd-dig-åt-01

 

 

3 Comments

Filed under Senast noterat

Så minns vi Bosse – Bo Johansson in memoriam

Bosse_ÅsaP-01Ett rikt och generöst liv tar slut, just när naturen slår ut i en vänlig grönskas rika dräkt.

Idag vill jag minnas den dansande, levande, inspirerande Bosse!

Han som pekade på sig själv mitt i sommarpsalmen: ”Ur skogens snår, ur stilla BO, framklinga deras visor.”

Han som med fullständig självklarhet förde närvaro med Äppel päppel, och underhöll i busshögtalaren.

Han som byggde klangmagi år efter år med nya korister, och glatt refererade till tonåren som ”den mest dynamiska perioden i livet”.

Jag vill också skicka värme och kärlek till Ingrid. Jag skulle vilja visa min uppskattning som körtant — att hon supportat Bosses livsverk i alla år.

 

Bosse_HenriikkaG-01Världen är inte densamma längre. Majsol sken från blå himmel och försommarmorgonen stod i sin allra vackraste skrud när beskedet om Bosses frånfälle kom. Världen blev med ens märkligt skev och liksom overklig.

Bo Johansson från Värnamo i Småland var under närmare 40 år musiklärare vid Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm. 1972 grundade han där en alldeles ny motsvarighet till vännen Jan-Åke Hilleruds gosskör: nämligen Adolf Fredriks flickkör. Den kören kom att bli hans livsverk.

Med aldrig sinande entusiasm, med gediget kunnande och med gränslös kärlek till musiken ledde Bosse oss i flickkören genom allehanda skiftande musikaliska landskap. Med humor och tålamod guidade han oss in i de mest komplicerade klangvärldar. Vi sjöng på ungerska, på finska, franska, tyska och italienska, på svenska och engelska, bekantade oss med kompositörer från de allra tidigaste epokerna till dagens nu verksamma. Och varje gång vi sjöng strävade vi efter att ge vårt allra yttersta. Man ville inte ge Bosse mindre.

Med Bosses filosofi – att varje ung flickas röst är unik, att varje individ utgör en elementär del av det berömda ”flickkörssoundet” – tilläts vi under de allra sköraste tonåren att växa till att känna en oerhörd personlig kraft och glädje i sången.

På samma sätt som Bosse alltid var densamme – aldrig såg jag honom göra sig till eller byta skepnad efter sin omgivning – så såg han den renaste kärnan i oss alla. Han gillade oss precis som vi var och såg bortom trasiga jeans, punksminkningar och färgade kalufser.

Vi var hans tjejer, vi var uttagna efter dubbla provsjungningar för just våra röster och personligheter och för att vi alla hade något alldeles eget att bidra med. Gemenskapen som utvecklades genom musicerandet gav oss en livslång stark tilltro till oss själva och till vad vi kunde uppnå, tillsammans och som individer.

Denne vänlige, ständigt intresserade, gladlynte och lagom tjocke man hade en förmåga att hålla perfekt balans mellan det privata och det professionella. En klapp på axeln, några väl valda ord i matkön eller bara en glad blick räckte för att veta att man räknades.

Bosse mötte oss trötta, snoriga och ömkliga klockan 06.00 kalla novembermorgnar utanför turnébussen vid Norra Bantorget, men visste att vi vid pass 06.23 skulle vara just de glada, spralliga och sångsugna tjejer han älskade att jobba med. Den metamorfosen var han högst delaktig till med sina sånger, ramsor, och sin lekfulla person.

”Ansvaret vilar på mej, toj toj toj!” var ett mantra som upprepades innan vi gick in på scenen, oavsett om det var till konsert eller tävling. Vi lärde oss att ”sjunga med öronen”, musicera hyperkänsligt och näst intill intuitivt, så som man bara kan göra när allt sitter på plats. Bosse litade på oss, och vi litade på Bosse.

Flickkören erövrade med sin unika klang ett stort antal priser och utmärkelser i internationella tävlingar, bjöds till festivaler världen över. Bosse ledde även Bromma kammarkör och Stockholms Vocalis ensemble. Han föreläste flitigt, agerade i jurypaneler och följde under senare år sina gamla koristers karriärer med stort intresse och mycken kärlek.

Bosse lyste upp sin omgivning med sin smittande glädje och sin näst intill omåttliga energi. Vi är många som sörjer, men mitt i sorgen finns en enorm tacksamhet och glädje över att ha fått uppleva livet tillsammans med Bosse. Det var ett rikt liv.

 

Bosse_JennyO-01Bosse är död. Bosse. Det finns många Bosse men det här var en alldeles särskild en. En sådan där person som kunde få en att känna sig viktig och värdefull, trots att man var en tanig och osäker pojkflicka med tandställning. Bosse var musiklärare på Adolf Fredrik och en av Sveriges absolut mest uppmärksammade och välkända kördirigenter.

Hur fantastisk Bosse var som ledare det fattade jag nog mest senare. Då, när jag var en av de tolvåriga tjejer som kom in Adolf Fredriks flickkör, så var han bara en av musiklärarna jag sett i korridoren. Sedan blev han en av pusselbitarna mitt självförtroende, det jag har än idag. Men det förstod jag inte alls då. De där fyra åren i flickkören handlade om ständiga turnéer, med tillhörande boenden i konstiga värdfamiljer, små företagsgig vi gjorde för att få pengar, mer glamorösa spelningar i TV, Globeninvigningen, nyårsfirandet på Skansen och ständiga vårkonserter, sommarkonserter, höstkonserter och luciatåg. Alla dessa luciatåg. Och som vi repade. Två repetitioner varje vecka efter skolan, där vi redan sjungit under ordinarie lektioner. Sedan konserterna och extrarepen. Däremellan det vanliga livet, läxorna, kompisar, eventuella andra fritidsintressen (nästan omöjligt att ha). Men vi sjöng, under ledning av Bosse. I efterhand förstår jag inte hur man orkade – man är inte så himla stor som 12-åring och nykläckt tonåring. Ja vi sjöng. Sjöng sjöng sjöng. På scenen. I replokalen. I turnébussen. Så himmelskt ibland. Klanger och fraseringar som jag fortfarande inte förstår hur man kunde få ur så unga människor. Ljust och mörkt, varmt och skirt, levande och lugnt. Allt fanns på palletten i dessa 30-tal röster. Och det fanns där för att Bosse var en så fantastisk ledare.

Visst fanns det en del superbegåvningar i kören, en del blev professionella operasångare senare i livet, men de allra flesta av oss var vanliga dödliga musikaliska tjejer. Som hade turen att få en körledare som verkligen respekterade och såg potentialen i alla. Oavsett utgångsläge. Såg de frön som fanns och vattnade rätt. Och som såg våra strävanden att bli bättre, nå högre, att utvecklas. Jag minns såväl en svettig mörk vårkväll efter en konsert i någon kyrka på franska landsbyggden. Jag var 13 år. Flera av de som jag tyckte var de duktigaste i min stämma var sjuka. Det var himla skakigt läge. Vi sjöng några åttastämmiga sånger, några frånvarande i stämman och det mesta kunde falla. Jösses så jag sjöng. Minns att jag kämpade som ett djur under konserten för att för att täcka upp frånvaron av sjuka stämkompisar. Varenda ton behövde vara dubbelt så bra, tänkte jag. Hur resultatet blev vet jag absolut inte – jag blev lite hes, vilket kan vara ett tecken på fel teknik, att jag spänt rösten för mkt. Men jag var i alla fall helt slut efteråt. På väg mot turnébussen efter konserten för att slussas iväg till värdfamiljerna kom Bosse och dunkade mig lite lätt på ryggen ”Bra kämpat där Jenny”. Jag minns det än idag. Den bekräftelsen. Den totala stoltheten över att jag faktiskt hade kämpat så hårt. Jag växte en halv meter mellan kyrkan och turnébussen – och jag krympte den aldrig igen. Jag tror det hade att göra med förväntningarna. Bosse trodde att vi alla kunde leverera på topp. Att varje person kunde vara fantastisk. Att det självklart fanns där hos oss alla. Och då blev det liksom så. Hur mycket höga förväntningar kan hjälpa till att höja en människans förmåga, det ska inte underskattas.

Åren gick, att sjunga i flickkören var lika normalt som att göra matteläxan, ibland lika jobbigt, särskilt för någon som tidigare mest lekt med killkompisar och inte drömde om att bli sångerska. Jag slutade och tänkte väl inte så himla mycket tillbaka på denna period utöver att det var en bra kör och att jag fick göra roliga saker. Sedan, härom året, på en ihopdragen julkonsert med gamla flickkörstanter i olika årgångar så fick jag Bosse som körledare igen, för några timmar. Konserten handlade väl mest om att ses och om att sjunga de gamla juldängorna vi alla har i ryggmärgen. Bara uppsjungningen lät makalöst fin i den gamla kyrkan, även om vi såklart inte var helt samsjungna och folk hade sjungit mer eller mindre de senaste åren. Repetitionen kunde blivit bara en rolig och mysig stund med skratt och nostalgi. Men så blev det inte, vi skrattade en hel del, men vi repeterade också. På riktigt. Det som var bra kunde bli bättre. Och Bosse väntade sig inget annat än fantastiskt. Som vanligt. Och han pratade igen om hur vi alla, enskilt, hade en viktig roll. Hur just din röst behövdes. Hur allt skulle vara annorlunda om just du slutade sjunga eller slutade engagera dig i musiken. Helt plötsligt var jag 13-åriga Jenny igen, den där kvällen i Frankrike. Allt kom tillbaka. Viljan att göra sitt allra bästa, att bli bättre än man är, eller vad man trodde man var. För det händer när man har en ledare som ser ens förmåga när man inte gör det själv. En ledare som lyckas locka fram den och säga ungefär ”Titta, det här är också du – jösses vad du kan, vad du är värdefull och vad du behövs. Nu hänger det på dig att ta ansvar. Och det vet jag att du kommer göra, för du är ju du”.

Detta om egen förmåga och att våga ta ansvar är det jag mest av allt bär med mig från åren jag fick sjunga med Bosse. Sångerna och fraseringarna sitter kvar i minnet, men i hjärtat sitter den där biten av trygg självkänsla som kommer från att ha haft Bosse som ledare.

Det finns bara en Bosse som vår Bosse. Men det finns massor av ungdomsledare i Sverige. De allra flesta dessutom oavlönade, på fritiden. Inom idrotten, kulturen och massor av andra områden. Deras insatser kan inte mätas i pengar och de allra flesta kommer inte få fina priser. Men de kan göra insatser som förändrar människors liv. Inte alltid omvälvande eller dramatiskt, men i det lilla, genom att ge den där platsen för trygghet, eller stimulans, eller självförtroende eller bara skratt och skoj. Tackar vi dem så mycket som vi borde? Det tror jag inte. Det borde vi göra mer. Men idag tackar jag Bosse, ur djupet av mitt hjärta. Jag tänker att du nu skapar ny musik av helt vidunderliga och himmelska dimensioner där du är. Din efterklang på jorden blir kvar länge.

 

Bosse_ChristianL-01My very good friend and Swedish conductor colleague Bosse Johansson has suddenly passed away in the beautiful month of May.

Bosse was a real artist among us Swedish choral conductors and the main “theme” of his life was to state that the work with children and young voices really was a way to express deep artistic thoughts and values. He made the “Adolf Fredrik Girl’s Choir” an instrument for these artistic ambition of his and led the choir to exceptional success in appearances all over the world. Just to take one example, I can mention the impressions he made in Hong Kong and China with the choir at several occasions. His philosophy as a conductor was to look upon the singers as individual personalities, and liberate them from the tendency to unification that can be an obvious threat when working with a choir. The sound of the choir – although consisting of young voices – was very mature.

Bosse early on worked with a mixed choir, Bromma Chamber Choir, and from that time and onwards he had a great interest in contemporary music, and many Swedish composers have written work for his ensembles.

The Adolf Fredrik Music School is a unique school and in many ways and a front runner – also in the broad international perspective. With different political situations in Sweden during the years it was not always easy to keep this kind of school going, but Bosse together with his colleague Jan-Åke Hillerud, was one of the main persons to fight for the school and its existence during some hard times.

Bosse has several times been officially recognized for his work. He was the first conductor to be announced “Choral Director of the Year” in Sweden (1986), he got the prestigious “Norrbymedaljen” (1986), he became member 930 of the Royal Music Academy in Sweden (1999).

He will be greatly missed not only by me and many choral director colleagues around the world, but first of all by the many singers whose life, I am sure, changed during the years they sung in his choirs.

 

Bosse_MatsKästel-01Det är tomt nu utan Bosse. Han var Bosse med hela Kör-Sverige och för den delen hela Norden och senare hela världen. För oss i Bromma kammarkör kom han att betyda obegripligt mycket under en lång tid. Bromma kammarkör bildades av Bosse Johansson 1965. I kören lyckades Bosse skapa en familjär, vänskaplig anda samtidigt som han betonade kvalitet och initiativ. Likt en gammal frikyrkopastor kunde han säga ”Du ska känna, Du ska tänka si eller så…” Det fick var och en av oss att verkligen förstå att vi hade en individuell kraft som i kollektivet blev till en musikalisk kraft som imponerade – både i in- och utland.
Skolad av dirigenter som Karl Eric Andersson och Eric Ericson stod också Bosse för ett enastående intresse för den nutida musiken. Tonsättare som Folke Rabe, Arne Mellnäs, P G Alldahl och flera utländska kompositörer skrev direkt för kören. När körvärlden gick åt ett håll tog Bosse oss med på en resa åt ett annat håll. Varje nytt verk fick ta tid. Det var obekvämt och oändligt tålamodsprövande och det var spännande. Moderna museet, Fylkingen och utländska arenor stod snart öppna för Bosse Johansson och hans kör.
I Salzburg under en konsertturné kom ett exempel på Bosses underbara humor. När tidningspojken kommer in på restaurangen frågar Bosse på tyska med sin småländska brytning: ”haben sie Värnamo Nyheter?” Språk var inte Bosse bästa gren men han gjorde sig självklart och oemotståndligt förstådd, lätt, pojkaktigt, med humor men med största musikaliska allvar, som Harpo Marx vid sin harpa.
Under repetitioner kunde han ibland lite planlöst och förstrött klinka på pianot, men så plötsligt! Det magiska, då man bara bars rätt in i musiken.
Bosse var en stor musiker med stor värme och kärlek till musiken och sina musiker. Vi kände oss utvalda, som hans instrument, men också nära vänner. Våra minnen med Bosse lever. Bosse Johansson lärde så många, så mycket. För vännerna i Bromma kammarkör

 

 

 

2 Comments

Filed under Senast noterat

Anmälan till rep inför begravningen

bro+bäck_2

Begravningsgudstjänst för Bosse blir onsdag 8 juni 2016 kl 14.00 i Kungsholms kyrka, Stockholm.

Adolf Fredriks Flickkörs Tanter kommer att vara en självskriven musikalisk del i begravningsgudstjänsten, liksom ytterligare ett par ensembler. Alla tidigare AFF-medlemmar är välkomna att sjunga i kören. Ju fler som ansluter, desto lättare att klara av sången – vi är flera som hjälps åt att hålla stämman även om rösten emellanåt skulle svika.

Christoffer Holgersson dirigerar

I sann Bosse-anda vill vi att vår sista sånginsats ska bli av högsta kvalitet. Därför kallar Christoffer till repetition måndagen den 30 maj kl 19.00–21.30. Lokal: Adolf Fredriks kyrkas församlingshem, Kammakargatan 30, Stockholm. Portkod: 1388

Vi sjunger:

Kyrie (Hammarström)
Ave Maria (Holst)
Jag nu den pärlan funnit har (Gudmundsson)
I himmelen (koralvariant Orsa)
I denna ljuva sommartid (koralvariant Malung)
Värmlandsvisan
Morgon (Eklöf)
Var inte rädd för mörkret (Rehnqvist)

Repetition obligatorisk för medverkan

Denna gång gäller strikt: kan du inte delta vid repetitionen den 30 maj, får du heller inte delta i den sjungande körtantkören. Till begravningsgudstjänsten är givetvis alla välkomna.


Sänd din anmälan senast torsdag 26 maj!

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Senast noterat

Här kommer konsertintäkterna till riktig nytta

Det började sensommaren 2013 med att Bosse Johansson skulle fylla jämnt (70). Han ville inte, men han måste. Men framför allt ville han inte ha vaser, buketter eller ballongflygningar i present. Han ville att släkt, vänner och bekanta skulle sätta in ett penningbidrag för ett nystartat projekt som hjälporganisationen A Glimmer of Hope hade startat. En specialbyggd barnklinik skulle uppföras vid sjukhuset i Tercha i södra Etiopien.

En födelsedagsinsamlings-sajt startades. Den här ›

Insamlingsmålet var satt till $5,000. När insamlingstiden var över och intäkterna från en konsert med VinterTantkören (Adolf Fredriks Flickkörs alumni) i början januari 2014 adderades, hade målet överträffats med råge – $10,450 hade samlats in! Ca 69,000 kr med den då aktuella dollarkursen.

 

BJ-insamling_2013-15-01Ett år senare var det dags för ny konsert med VinterTantkören. I januari 2015 fanns ett nytt projekt att sjunga för och för publiken att ge generösa gåvor till – brunnsborrning för friskt vatten i Tigray-provinsen, norra Etiopien. Även denna gång i regi av A Glimmer of Hope. Konserten blev en ny, sånglig succé för VinterTantkören och 24,000 kr kunde sättas in på insamlingskontot.

 

Totalt har därmed mer än 93,000 kronor samlats in. Av en pensionerad körledare och ett stort antal pensionerade Adolf Fredriks Flickkörs-medlemmar, de s k körtanterna.

 

För den som av detta känner sig inspirerad och vill vara med och hjälpa till, finns fortfarande möjlighet. Johann Thörnblad, flickkörsentusiast och hjälpprojektsentusiast framför allt, har startat en ny insamlingsomgång. Denna gång för det 23:e brunnsborrningsprojektet i Etiopien.

Läs om det här ›
och ge sedan gärna en gåva, du också! Water Is Life.

 

Rekordstor behållning till barnsjukhuset

VinterTantkören sjunger för vattenprojekt

Körtanter sjöng ihop mer än 20,000 kr till brunnsprojekt

Bosses och VinterTantkörens barnklinik igång

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Allt annat kring Bosse, Övrigt, Senast noterat

Bosses och VinterTantkörens barnklinik igång

VTK2014_DSC0767B+Tercha_delDet började med att Bosse Johansson skulle fylla 70 år (sensommaren 2013). Istället för presenter bad han om bidrag till ett hjälpprojekt i södra Etiopien – en planerad barnklinik vid sjukhuset i Tercha, 53 mil söder om huvudstaden Addis Ababa.

En kampanjsajt för födelsedagsinsamlingen startades i augusti 2013.
Kan ses här

Från september och under hösten 2013 strömmade många tusen kronor in till det biståndsprojekt som hanterades av ideella organisation A Glimmer of Hope.

Så fortsatte det via den traditionsenliga jul- och nyårskonserten med VinterTantkören, dvs före detta flickkorinter i alla åldrar som inte kan sluta sjunga tillsammans. Vid konserten i Adolf Fredriks kyrka den 4 januari 2014 gick behållningen oavkortat till barnkliniken i Tercha. Biljettintäkterna på mer än 20,000 kronor kunde slussas vidare till bygget i Tercha.

 

tercha_pediactric_VTK-skyltSedan sommaren 2015 står bygget klart, inrett och utrustat. Verksamheten är i full gång och mer än 6,000 unga patienter har redan behandlats vid Tercha Hospital Pediatric Ward.

Givetvis finns Bosse och hans flickkör/körtanter med i lokalerna. En stor skylt vid en av salarna förkunnar ”From our hearts with a song – Bo Johansson & Adolf Fredrik’s Ladies Choir, Stockholm”.

 

tercha_pedriatic_1

Visit to Pediatric Ward-Tercha Hospital

 

 

Läs mer om projektet på webbplatsen för A Glimmer of Hope
A Healthy Start in Tercha ›

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Allt annat kring Bosse, Senast noterat

Körtanter sjöng ihop mer än 20,000 kr till brunnsprojekt

Med rusande dollarkurs kommer inte förra årets konsertbehållning ($3,320) från VinterTantkörens konsert att slås, men slutsumman hamnar bra nära. Behållningen från 2015 års konsert blir långt över 20,000 kronor.

Tigray_karta_VTK2015Pengarna kommer att gå till Water is Life, som samarbetar med biståndsorganisationen A Glimmer of Hope. Under året kommer nya brunnar för rent vatten att grävas och borras i Tigray-provinsen i nordligaste Etiopien (gränsar till Eritrea).

Dirigenten Bosse Johanssons initiativ från sitt 70-årsfirande 2013 och från 2014 års konsert med VinterTantkören har därmed fått en följdriktig uppföljning.

 

Varmt tack till generös publik i Adolf Fredriks kyrka lördagen den 3 januari 2015, till 60-talet medverkande körtanter (dvs tidigare medlemmar i Adolf Fredriks Flickkör) och pianisten Magnus Svensson! Tusentals människor i Etiopien har nu chans att få rent vatten.

VTK2015-namn

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Allt annat kring Bosse, Övrigt, Senast noterat

Korus av röster den 3 januari

Lördagen den 3 januari 2015: den tredje upplagan av VinterTantkören samlas i Adolf Fredriks kyrka, Stockholm, för att sjunga tillsammans, ge konsertpubliken jul-, nyårs- och trettondedagstidens bästa hits i skönaste musikaliska tappning.

För ett 60-tal tidigare medlemmar i Adolf Fredriks Flickkör, s k körtanter, betyder den här körsamlingen även ett tillfälle  att samla in pengar för ett vattenbrunnsprojekt i Tigray-provinsen i norra Etiopien.

2014 års upplaga av VinterTantkören lyckades få en konsertbehållning på drygt 20,000 kronor för byggandet av en barnklinik vid sjukhuset i Tercha.

Nu ska 2015 års version av VinterTantkören försöka slå det konsertnettot för ett nytt, större vattenprojekt i norra Etiopien, på gränsen mot Eritrea.

VTK2015_program_omsl

Konsertprogrammet (pdf) ›

 

 

 

 

Klicka på bilderna för att se dem större; eller välj slideshow/fullscreen

Slideshow:
Fullscreen:

 

Hjälp till att fylla på!

Här kan du donera från $5 och uppåt
Tack för din gåva!

VTK15_logo-01

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Övrigt, Senast noterat, Webb-album

VinterTantkören sjunger för vattenprojekt

VTK2014_MagnusSvensson_BoJohansson

Precis som vid den tidigare alumni-körsamlingen, VinterTantkören 2014, kommer även nästa konsert att fokusera på ett angeläget hjälpprojekt.

Den 3 januari 2015 kl 18.00 samlas ett stort gäng före detta flickkörsmedlemmar (de är de som kallas för körtanter) i alla åldrar för att sjunga ihop, musicera för en stor och intresserad publik och på så sätt få ihop så mycket pengar som möjligt. Medverkande är solister ur kören, Magnus Svensson, piano och orgel, samt dirigenten Bo Johansson.

Behållningen av 2015 års VinterTantkören-konsert går till ett projekt för rent vatten i norra Etiopien, Tigray ›

Stort vattenprojekt

Det handlar om ett mer avancerat brunnsborrningsprojekt som kommer att kräva ca $9,000 före mars 2015. Allt hanteras av den ideella organisationen A Glimmer of Hope; en stiftelse som kan låta 100 % av insamlade medel gå till hjälpinsatserna. Stiftelsegrundarna såg nämligen till att avsätta en så ansenlig summa för organisationen att det framöver skulle täcka kostnaderna för all administration.

agohLäs här om A Glimmer of Hope ›

 

Ca 20,000 kr till barnavdelningen

VinterTantkörens konsert den 4 januari 2014 gav en behållning av $3,320 som gick direkt till uppbyggnaden av en barnavdelning vid sjukhuset i Tercha, södra Etiopien.
Se här hur bygget fortskrider ›

VTK15_affisch-01

 

 

Leave a Comment

Filed under Övrigt, Senast noterat

Lyssna – här är VinterTantkören!

Vi har kommit över några inspelade spår från VinterTantKörens Concert i januari 2014. Magnus Svensson, den eminente pianisten, står för ljudupptagningen.

Som smakprov inför kommande konsert i Adolf Fredriks kyrka den 3 januari 2015 får du här njuta av två ljudinslag.

1. Det brinner en stjärna, av David Wikander (text: Paul Nilsson)

2. Rudolf med röda mulen, av Johnny Marks (originaltext: Robert L May), körrarr: vokal tradering inom Adolf Fredriks Flickkör

VTK_DSC0806

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Övrigt, Senast noterat

Rekordstor konsertbehållning till barnsjukhuset

VTK2014_DSC0767B+Tercha

Vid den senaste konserten som körtanter i VinterTantKören gjorde den 4 januari 2014 skulle all behållning gå till uppbyggnaden av en barnavdelning vid sjukhuset i Tercha, södra Etiopien. Detta projekt administreras av den ideella organisationen A Glimmer of Hope ›

VinterTantKören fick en stor och generös publik, som villigt betalade 100:-/biljett, eller mer! Och det märktes när behållningen av konserten skulle förmedlas. Summan slutade på $ 3,320.

Vi kommer snart att kunna rapportera mer om sjukhusbygget och visa hur det ser ut idag.

 

2015 års VinterTantKör-Concert

äger rum lördagen den 3 januari 2015. Kl 18.00 i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.

I år kommer behållningen att gå till rent-vatten-projekt i Etiopien. Mer information om detta kommer.

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Senast noterat