Det krävande Flickkörslivet

 

Det är krävande i Flickkören, och roligt. Stämningen och umgänget är genuint och har skapats av flickorna själva, därför är de också rädda om ”sin” kör. Denna harmoni är en grundförutsättning för ett musicerande på högsta nivå.

Min uppgift innebär idag någon sorts samordnande funktion, att få dessa starka individualister till en musikalisk tanke och handling. När detta lyckas i ett dynamiskt kraftfält blir den musikaliska effekten mycket slagkraftig. Självklart måste dessa starka intryck påverka flickorna mer än vad både de och jag vet.

Att som 12-16 åring få utveckla sitt största intresse i ett växthus med den perfekt sammansatta myllan är ett idealförhållande. Parallellt med den musikaliska utvecklingen sker också en social.

Samhället skulle se annorlunda ut om fler i den uppväxande generationen fick utveckla sin speciella talang. Självkänsla och egenvärde har stora möjligheter att skapa positiva värderingar och generositet.

 

 

Självförtroende är värdefullt i många sammanhang. Idag träffar jag flickkörskorister i Radioorkestern eller i Hovkapellet, som sångsolister i konserter av olika slag, på operascener och naturligtvis i alla förnämliga körer som vi har i Sverige. När musiken har fått en riktig beröringspunkt blir man drabbad för livet!

Men idag är bara början.

En flickkörledares önskelista innehåller repetitioner på skoltid på förmiddagen när alla är utvilade, en specialtjänst som dirigent, en musikinstitution som ansvarar för verksamheten, medel att köpa alla nya dyra noter, flickkör som specialklass i Adolf Fredriks Musikklasser, med mera.

 

– Ur Bosse Johanssons bidrag ”Vi flickor” i jubileumsboken Adolf Fredriks Musikklasser 1939–1989, utgiven till skolans 50-årsjubileum av Adolf Fredriks Musikklassers Föräldraförening.

 

 

 

Leave a Comment

Filed under Adolf Fredriks Flickkör, Bosse-tankar

Comments are closed.