Se upp till barnen!

Alla har behov av, oavsett ålder, att bli tagna på allvar.

Varje ålder under uppväxten är en fulländning i sig själv. Jag gör unika saker, just för att jag är exempelvis 8 år eller 10 år. Något som aldrig kommer tillbaka.

Har jag den inställningen är vuxenvärlden inte längre något hägrande mål i livet. ”Vänta bara, lille vän, när du blir lika gammal som jag så förstår du bättre” borde förbjudas i dagens pedagogiska skola.

Vuxna har vi väldigt mycket tid att vara.

Men att sjunga diskantkör i ett häftigt stycke av Karin Rehnqvist eller Jan-Åke Hillerud  har sin begränsade tid, innan målbrottet och finnarna kommer.

Det är när vi vuxna ser upp till barnen –  inte ner – som vi kan räkna med att få förtroende. Ömsesidig respekt i ett gemensamt intresse.  Ansvar för resultatet/konserten.

Jag har under alla år aldrig blivit besviken i situationen när jag ställt krav. Varje mentalt fungerande person vill ha krav på sig. Här har vi pedagoger en stor uppgift att stimulera våra elever på alla nivåer.

Törs vi? Eller har vi som musiklärare förväntan från elever och föräldrar att vara underhållare?

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *