Varför låter det som det låter?

Dagens samhälle är omusikaliskt och icke-vokalt! Går det att skapa en körklang i denna splittrade och stressade miljö, fylld av så många olika ljud och intryck?

Jag skulle vilja att varje lektion i skolan började med två minuters total tystnad, där eleven vet att hon/han inte kommer att få någon instruktion, eller någon fråga – utan bara får vara för sig själv. En liten stund av vila med möjlighet till mental avkoppling. Det är ur denna tystnad man därefter kan starta en lektion med fokus på det innehållsmässiga.

Tystnaden är en förutsättning för musicerandet.

Repetitionen kan börja:

Blunda – lyssna på tystnaden – koppla av – tänk på något positivt.

Sjung på ”m” i svag nyans – gärna lite nasalt. Stå upp i aktiv sångarställning; gärna ”face to face”. Flytta dig i rummet – byt sångkamrat!

Sjung i talregistret och lär koristen att det förmodligen tar cirka 5 minuter att hitta körsoundet.

Stressa inte!

 

De flesta sångare sjunger för ”privat” utan känsla för sångkamraten till höger eller vänster. I vår kör har vi inga hemligheter. Sjung ”face to face”, det stärker existensberättigandet.

I denna situation kan du som körledare fråga: Öppnar din kamrat munnen? Andas hon rätt? Textar hon tydligt? Etc.

Det skapar en trevlig stämning när eleverna får avgöra vad som är rätt och fel; inte läraren/dirigenten. Eleverna är trötta på vuxenförmaningar En kollektiv vi-känsla skapas.

Öka så småningom omfånget utanför talregistret. Sjung t.ex. memoria semiramis för att forma samma vokalfärg. Det räcker inte att sjunga samma ton för att det ska bli rent – du måste sjunga med samma vokalfärg.

Låt sångarna sjunga på valfri ton med bibehållen tonbildning (cluster).

När du senare sjunger ett nutida körstycke kan du hänvisa till denna övning.

 

Läs fortsättningen i boken ”Bosse och hans Flickkörsvärld” ›

Bokomslag_Bosse och hans Flickkörsvärld

 

Leave a Comment

Filed under Bosse-tankar

Comments are closed.